Uppdatering från ett väldigt varmt Townsville!
Här blir det varmare och varmare, nästintill oumbärligt varmt vissa dagar. Fast det är väl egentligen fult att klaga när man tänker på att det är höstrusk hemma i Sverige.
De senaste dagarna har varit lata dagar. Jag och Emma har tillbringat en hel del tid på stranden, dock är det inte alltid man kan bada i havet, då det är säsong för de farliga brännmaneterna. Det finns några inhängnade laguner, men i den gassande solen känns det inte lockande att gå ända dit. När vi inte jobbar tar vi igen sömn, då vi inte lyckats få någon dygnsrytm än (vilket vi troligtvis inte heller kommer att få, då vi jobbar så knasiga tider). 
I tisdags hade jag och Emma turen att få  jobba tillsammans på ett stort event. I Australien var den denna dag dags för Melbourne Cup, vilket gör att hela Aussie stannar upp för den pampiga överklassen. Melbourne Cup är ett stort hästkapplöpningsrace där otroligt mycket pengar spelas bort/vinns denna dag. Jag, Emma och ett annat gäng med människor i vår ålder serverade denna dag de snobbigaste medelåldersparen i stan. Alla var väldigt välklädda i kostymer, klänningar, hattar och annat krimskrams. Jag och en tysk tjej var ansvariga för serveringen av canapés, det vill säga snittar/tilltugg. De första timmarna sprang vi runt med våra största leenden och serverade folket olika sorts tilltugg i form av friterad anka i singaporesås, gourmetdelikatesser, räkor, sidfläsk i söt soyasås och annat gott. Emma och några andra serverade vin, champagne och öl, och desto fullare blev gästerna. De sista timmarna gick vi runt i lokalen och samlade in tomma glas och annat skräp. 
Igår bokade vi in alla datum inför våra kommande utflykter! På knappt 2 veckor ska vi hinna med  Magnetic Island, segling bland Whitsundays Islands, Fraser Island Tag Along Camping Tour, Gagaju Bush Camp och Noosa Canoe Trip. Detta kommer att bli väldigt roligt, är oerhört taggad!
Igårkväll sprang jag en långrunda med några tyska killar som jobbar i städgruppen på vandrarhemmet, skönt att röra på sig, även om det var väldigt varmt.

Jag och Emma har bestämt oss för att vi lämnar Townsville den 7:e december, om exakt en månad. Tills dess ska vi jobba så mycket vi kan. Det har inte blivit jättemycket jobb på Cbar denna veckan, men det gör inte så mycket när man kan njuta av solen (och sängen). Hoppas att allt är underbart hemma i Sverige och att ni höstmyser ordentligt med film och te!
       

Återigen en kortare uppdatering så att jag inte glömmer bort vad jag gör om dagarna!
Den senaste veckan har innehållit för lite sömn och därför mycket humörsvängningar.
Jobbet som nattmanager är ofta ganska lugnt och sansat, även om det är mycket att göra. De dagar jag jobbar på restaurangen,  efter att jag öppnat upp vandrarhemmet, blir det endast 4-5 timmars sömn under natten, vilket ofta resulterar i att man sover hela eftermiddagarna, antingen på rummet eller på stranden.
Dessa dagar har jag jobbat på C-bar måndag-onsdag, sedan haft några dagars ledighet. Har lärt mig en hel del dessa dagar och lyckligtvis inte spillt varken juice, kaffe eller mat på någon av kunderna. Så det går framåt!
Innan jobbet i onsdags fick jag sällskap av en trevlig uteliggare som berättade om sitt liv som pirat, skådespelare och gymnast. Han hade dessutom en hel bunt med bilder att visa på sin hund, han berättade också att han gillar att paddla kanot och dricka vin. Dessutom ville han bjuda mig på kaffe, men hade inga pengar, så han undrade om jag trodde det var möjligt att byta kaffet mot en flaska vin på caféet. Dessutom var han rik egentligen, han hade bara tappat bort sitt bankkort. Mycket ska man minsann höra innan öronen trillar av.
Igårkväll var det väldigt stökigt på vandrarhemmet, som annars är väldigt känt för att vara ett lugnt och väldigt bra vandrarhem. Två män i 30-årsåldern blev alldeles för fulla, så den ena fick för sig att först hälla ut sin burk med redbull på bordet och sedan pissa i lobbyn, medan den andra blev odräglig som få och ej lät mig vara ifred. Så det slutade med att de blev utkastade denna morgon, vilket var postivt för min del. Detta är dock väldigt ovanligt på detta vandrarhem, då det är känt för att vara ett av de bästa vandrarhemmen i Australien. Det är väldigt rent och snyggt, dessutom är det väldigt hemtrevligt. Ägaren Anne är en av de vänligaste människorna jag mött och hon kommer bra överens med alla. På kvällarna städar jag köket tillsammans med en japan med knagglig engelska, vilket ofta leder till missförstånd och många skratt. Dock bjuder han mig på glass efter varje jobbpass, så vi kommer väldigt bra överens ändå. Här är en länk till vandrarhemmet för er som är intresserade: http://www.civicguesthousetownsville.com.au/ Jag rekommenderar detta ställe till alla er som någon gång har tänkt att åka till Townsville!
Annars har de senaste dagarna inte haft så mycket annat att erbjuda. Lite strandhäng och mycket matlagning (jag och Emma har verkligen blivit bra amatörkockar denna resan), vi har även kommit till rätta i vårt mysiga lilla rum. Emma jobbar som cykeltaxi hela natten lång (ni kan vara lugna, jag har tvingat henne att alltid ha med sig mitt överfallsalarm). Själv fick jag och ett annat gäng uttrycka och fixa brunnen så att inte regnet, som fullkomligt öser ner inatt, skulle översvämma köket. Med det avklarat så säger jag nu godnatt! Ha det bra där hemma i höstvädret!
                   

Återigen dags för en uppdatering!
De senaste dagarna har passerat fort, kanske för att dagarna har varit fullspäckade! Jobbet som nattmanager flyter på bra! Jag börjar jobba klockan 20 varje kväll och är färdig vid 00. Däremellan städar jag kök, kollar så att allt är rent och snyggt, tvättar och ser till att det är lugnt och tyst på vandrarhemmet. Känner mig aningen tråkig som får gå runt och säga till vuxna människor att det måste vara tyst efter 22, men ändå rätt bra att få bestämma lite (skämt åsido, eller ja, lite iallafall). Efter det släcker och stänger jag överallt, sedan kan jag äntligen sova. Under nätterna har jag jouren ifall något skulle hända, om någon skulle behöva checka in under natten eller ifall någon har glömt dörrkoden. Sedan får jag sova några timmar, om inte det är allt för många fyllon som lyckats spärra systemet när de tryckt in fel dörrkod för många gånger, innan det är dags att öppna vandrarhemmet vid klockan 06 igen. Sömnbristen är påtaglig, men vad gör det när man kan sova på stranden på eftermiddagarna.
I onsdags och torsdags hade jag och Emma fullt upp med att dela ut våra cv:n till alla möjliga barer, restauranger och caféer. På torsdagen gick vi längs strandpromenaden och njöt av det underbara vädret. Längs promenaden fanns en jättemysig restaurang som heter C-bar, där jag bestämde mig för att lämna mitt cv, och tur var väl det! En minut efter att jag lämnat mitt cv ringde de upp mig och frågade om jag var intresserad av en jobbintervju kommande dag, vilket jag självklart var! Intervjun gick bra och jag fick förfrågan om att provjobba dagen efter (igår). Allt gick som smort, förutom det faktum att jag tappade ett stort glas med apelsinjuice i en mans knä. Ville sjunka genom jorden och aldrig mer återvända, men mannen tog det förvånansvärt bra, som tur var. Efter 2 timmars jobb berättade platschefen att jag var anställd (ja, trots juiceincidenten). Gårdagen var kort och gott mycket bra. Idag jobbade jag mitt andra jobbpass vilket också gick bra, även om jag har väldigt mycket att lära mig. En mycket bra erfarenhet dock och det är alltid skönt att veta att pengar kommer rulla in på kontot inom kort. Efter jobbet gick jag och Emma och la oss på stranden och sov några timmar, man får utnyttja sin lediga tid väl och kombinera sina favoritsysslor (sola och sova). 
Emma har också haft tur jobbmässigt. På tisdag börjar hon sitt första pass som cykeltaxi i Townsville! Betalt träningspass, vad mer kan man begära? Vi kommer att stanna i Townsville tills mitten på december, för att sedan åka vidare till Airlie Beach och Whitsundays. Tills dess är det jobb som gäller! För övrigt är Townsville jättemysigt och perfekt för oss som behöver ta en liten paus från det ”typiska” backpackerlivet.

Hej alla ni där hemma! Nu kommer äntligen en ny uppdatering, ledsen att det dröjt så! Vi har haft fullt upp den senaste veckan, så nu är det dags att berätta om våra senaste äventyr!

Sedan jag uppdaterade senast har vi gjort mycket roligt: haft fina utekvällar med goa människor, ätit supergod mat på P.J.O'Brien's, legat vid lagunpoolen, jobbat på vandrarhemmet i Cairns, och mycket annat skoj! 
I måndags gjorde vi äntligen vår första riktiga utflykt i Australien, och den bar av till Barriärreven! På morgonen åt vi frukost, sedan drog vi oss bort mot hamnen där vår katamaran, "Passions of Paradise", väntade. Personalen ombord var jättetrevliga och gjorde ett bra första intryck, så vi fick en riktig bra start på dagen! Ombord på båten fanns även Olivia, en annan svensk tjej som jag träffat på vandrarhemmet där vi städar. Vi tre svenska blondiner hängde ihop hela dagen och hade en fin dag tillsammans! Eftersom att jag och Emma bokade alla våra kommande utflykter genom "Happy Travels" så fick vi många bra erbjudanden. I vår utflykt till Barriärreven ingick då en fri dyklektion! Så jag, Emma, Olivia och vår grymma instruktör hoppade i vattnet med vår dyktutrustning och hade en fantastisk halvtimme under vattnet! Vi såg otroligt vackra och färgglada fiskar, koraller, sköldpaddor och växter. Undervattensmiljön var obeskrivlig, finner inga ord för hur underbart vackert det är. Vi hade hyrt en undervattenskamera och tog mycket bilder på både det ena och det andra. De flesta bilderna blev aningen mörka då vädret varit ganska dåligt de senate dagarna, vilket gjorde att vattnet var grumligt. Men så fort solen var framme fick vattnet en fin, turkos färg igen. Efter vår dykning hoppade vi i vattnet igen för att snorkla! Fick en hel del roliga bilder, man är då inte allt för graciös i vattnet.
Efter vårt första stopp vid Michaelmas Cay var det dags för lunchbuffén (total lycka!). Maten var för bra för att vara sann med olika sallader, olika slags kött, räkor (stora som hus), ris, massor av färsk frukt och annat gott. Efter åtskilliga portioner blev vi återigen skengravida, och kände att det var dags att sluta äta om vi skulle kunna snorkla mer under dagen, utan att sjunka till botten. Vi åkte vidare till nästa rev, Paradise Reef, där vi återigen gav oss i vattnet för mer snorkling och fotande av den vackra miljön.En helt underbar dag avslutades med solning på däck på väg tillbaka till fastlandet. Skulle kunna dyka varje dag, och det lär definitivt hända fler gånger under denna resan!
Igår lämnade vi Cairns efter 2 bra veckor och efter många timmar i en buss hoppade vi av i Townsville. Under några dagars tid har vi haft kontakt med en ägare till ett av de populärare vandrarhemmen i Townsville, och efter att ha pratat i telefon med ägaren till vandrarhemmet lyckades jag skaffa oss ett par eventuella jobbplatser. När vi anlände i Townsville igår hade vi turen att träffa ägaren vid busshållplatsen som sedan körde oss till "Civic Guest House". Numera kan jag kalla mig själv nattmanager på vandrarhemmet och är alltså ansvarig för stället mellan 20-08 varje natt! Emma fortsätter sitt bäddande och är snart professionell städare/bäddare (perfekt hemmafru!). Vi får betalt genom gratis boende och bor i ett privat 2-bäddsrum med kyl! Hur bra är inte det?
De närmsta dagarna ska vi kolla runt i staden och söka jobb, men än så länge har Townsville gett oss ett väldigt bra intryck! Personalen som jobbar på vandrarhemmet är härliga, ägaren är toppen och man känner sig redan hemmastadd. Vi stannar nu i Townsville åtminstone i 3 veckor, sedan får vi se vart det bär av, beroende på om vi får jobb här eller inte. Att vi redan varit i Australien i 3 veckor på fredag är helt galet. Tiden flyger verkligen förbi.
Här är lite bilder från veckan som passerat:
                                         

Dags för update, nu när vårt internet äntligen är hyfsat bra!
Vi är äntligen i Cairns i norra Australien! För en vecka sedan (fredags) flög vi från Auckland och lämnade vårt kära Nya Zeeland bakom oss. Flygturen var härlig, vi kollade på filmer och fick mat vi inte ens visste att vi hade beställt (alltid en trevlig överraskning). Emma blir mer och mer ofrivilligt förväxlad med mig (i viktiga papper dessutom). Hon har nu för tiden sin födelsedag den 3:e augusti, hon heter Ida i mellannamn, och nu på flygturen fick hon också reda på att hon är glutenintolerant och blir därför serverad glutenfri kost. Det kunde ju dock varit mycket värre!
Vi landade i Cairns runt middagstid, och så fort vi steg ut från flygplatsen insåg vi att klimatet var helt annorlunda jämfört med Nya Zeelands vårväder. Värmen attackerade oss (på ett bra sätt) och vi insåg att vi inte kommer att behöva våra varma tröjor alls de kommande 7 månaderna. Vi tog en shuttle bus från flygplatsen in till den mysiga staden och fartdåren till chaufför släppte av oss vid vårt hostel, Nomads Esplanade. Personalen var supertrevligt, rummet var inte lika trevligt. Golvet var smutsigt, taket flagnade och det fanns inte mycket plats för våra väskor. Jag och Emma hade iallafall ett eget rum, och på första gången på väldigt länge delade vi säng igen, som det gamla gifta paret vi är! Skönt med dubbelsäng och ingen jobbig, ostabil våningsäng denna gången!
Första dagen gjorde vi inte mycket, köpte kinamat, chillade vid lagunen och var allmänt trötta. Eftersom det finns massor av sötvattenkrokodiler här i Cairns så kan man inte kan bada i havet. Istället har de en gigantisk allmän pool, där folk hänger under dagarna, då det är riktigt varmt här (runt 34 grader i skuggan). Mysigt är det iallafall, även om jag egentligen föredrar att bada i havet. På kvällen åt vi gratis mat på en närliggande bar, då vi fick matkuponger från vandrarhemmet. Glutenintolerant som jag är så blev det chili con carne 4 dagar i rad!
På lördagen tog vi en tidig springtur längs strandpromenaden, och det var så underbart att komma igång med träningen igen! I både USA och Nya Zeeland gick vi ofta långa vandringsleder, och vi hann även med några löprundor. Vi har i två månader levt livet mat- och godismässigt, så äntligen var det dags för lite rutiner. Som många av er vet tränar jag väldigt mycket och regelbundet vanligtvis och har även varit väldigt noga med kosten innan vi påbörjade denna resan. Så när vi lämnade Sverige i mitten av augusti bestämde jag mig för att släppa på det lite och istället har jag ätit vad jag velat, när jag velat. Men nu efter två månader på resande fot är det återigen dags för lite rutiner. Så nu blir det löpträning/träning på utegymmen här varannan dag. Så löprundan i lördags morse blev startskottet förhoppningsvis regelbunden träning. På dagen chillade vi vid lagunen och vi bokade även in en massa resor länge östkusten för 6000:-, lite spontant sådär. Vi ska bland annat till barriärreven, Whitsundays, Fraiser Island, Magnetic Island, Everglades och mycket mera. Boende och mat ingår överallt, så det var en ganska bra deal vi lyckades med (även en massa drickkuponger, och det slår ju aldrig fel med lite vin). Tjejen som bokade våra resor bjöd in oss på förfest till kvällen och efter den blev det en rolig kväll på Gilligan's!
Vi bestämde oss för att byta vandrarhem på söndagen till ett (vad vi hoppades skulle vara) fräschare sådant. Istället hamnade vi i ett 4-bäddsrum som mest liknade en svinstia. De två killarna som redan bodde där hade förvandlat rummet till ett tredje världskrig, och med gråten i halsen packade vi upp våra grejer och placerade dem på de få ytor som fanns tillgängliga. Som tur var flyttade de båda ut ur rummet några dagar senare, då passade vi på att slänga allt som var äckligt/onödigt (blev 4 stora kassar med skräp). Skälet till att vi bytte till just detta vandrarhem var för att de tog emot folk som vill jobb för gratis boende. Vi jobbar nu 2 timmar om dagen på ett vandrarhem där vi hjälper till med städningen. Emma bäddar sängar och städar rum, jag åkte på nitlotten och blev ansvarig för köket, lobbyn och balkongen. De första tre dagarna var outhärdliga och jag städade mig igenom alla mina fobier, såsom likmaskar bland mathyllorna, rutten mat med skalbaggar och mycket annat äckligt. Jag har dock lärt mig att man ska inte putsa glasfönster med blekmedel och att det är dumt att blöta torrmoppen innan man använder den på dammigt golv. Vi jobbar och får betalt genom gratis boende.
Våra dagar har stort sett varit likadana sedan vi kom hit: frukost, 2 timmars jobb, lunch, poolhäng, 2 timmars träning, middag och en del utekvällar. Även lite random händelser har inträffat: en full, gammal aborigin (australiensk urinvånare) försökte lära mig avancerad robotdans, på väg till en förfest blev vi jagade av en blodtörstig, mordlysten fågel som var helt från vettet. Vi har sett tusentals gigantiska fladdermöss flyga strax över våra huvuden med avsikt att skrämma slag på oss. Jag har även försökt lära mig åka skateboard, för första och sista gången. Vi hittade också ett svenskt café här, Café Fika, som säljer svenska produkter och mat (till vår stora lycka). 
Även om Cairns är riktigt mysigt så har vi bestämt oss för att endast stanna 10 dagar till innan vi åker vidare ner till Townsville och Magnetic Island för nya äventyr och förhoppningsvis jobblycka.
Ikväll har vi ätit världens godaste kinamat och bara tagit det lugnt. Imorgon väntar ännu en fullständigt fantastisk dag med städning av kök, chill vid poolen och sedan god mat på P.J.O'Brien's, där man får en stor portion mat och ett glas vin/öl för 40:-.
I nästan 7 månader ska vi bo i detta land, och den första veckan är avklarad, med toppbetyg dessutom!
Lite bilder från de senaste dagarna:
             

Hejsan ni där hemma i kalla Sverige! Lider lite med er när jag får höra att det är minusgrader på morgonarna, medan det är vår här. Om två dagar åker vi dessutom till Cairns där sommaren är igång för fullt. Jag längtar.

Sista dagen i Wellington tillbringade vi utomhus, då vädret var kanon, vilket är ovanligt då det är den blåsigaste staden i hela Nya Zeeland. Vi tog en cable car upp till botaniska trädgården och njöt av den fina utsikten över Wellingon. Vi strosade runt länge och kollade på alla vackra tulpaner och rosor (blablabla), innan vi äntligen kom till ett fik. Där köpte vi supergod varm choklad och glutenfri kladdkaka! På kvällen hade vi Sergio till att laga mat till oss 3, då han nämnde att han var kock. Chili con carne blev ett bra avslut på en bra dag!
På lördagen åkte vi tidigt vidare mot vår nästa destination, Taupo, där vi befunnit oss 3,5 veckor tidigare. Resan dit var lång och återigen checkade vi in på Base Hostel och träffade våra nya rumskompisar (har nya sådana varje dag). På kvällen gick vi ner till baren och chillade, för att sedan sova. Det är faktiskt utmattande att åka buss en hel dag, tro det eller ej.
I söndags gick jag upp tidigt och skypade med min syster, efter det lagade jag och Emma frukost. Varje dag äter vi en rejäl sådan; bröd, ägg, bönor, frukt, juice och gröt. Hur gott som helst, dock är inte så konstigt att vi alltid har ont i magen och är skengravida. Vi tog en härlig promenad runt i Taupo, och vädret var härligt. Vi fann, till min lycka, en affär som var fullsmockad med glutenfria produkter. Det är konstigt vad lycklig man kan bli av att hitta mat man kan äta. Även om Nya Zeeland har ett bra utbud av glutenfria varor, så blir jag ständigt glad när jag ser produkter märkta med orden "gluten free". Som en 5-åring på julafton ungefär. För er som undrar så heter affären "Bin Inn" och har mängder av både glutenfria och ekologiska produkter. Den ligger i centrala Taupo, inte långt från alla klädbutiker. Vi gick tillbaka till vandrarhemmet och chillade, och på kvällen blev det spontan utgång med våra rumskompisar. Vi satt på Element Bar och pratade, sedan spelade vi biljard på en irländsk pub.
I måndags fyllde Emma 20 år, så jag väckte henne (eller ja, sa åt henne att låtsassova så att jag kunde få sjunga) med min härliga stämma när jag sjöng "Ja må hon leva" och gav henne presenter. Sedan åt vi frukost och hade en chill dag, då vi var aningen trötta efter gårdagen. Sedan tog vi en promenad och satte oss på ett supermysigt fik och njöt av sockerkickarna från alla fantastiska sötsaker vi tryckte i oss. Lite senare på kvällen åt vi kinamat och lät även Simon följa med, då han hade köpt tårta till Emma. 
Tisdagen var vår sista dag i Taupo och den var helt fantastiskt mysig! Solen och vädret visade sig från sin bästa sida och vårvärmen låg i luften! Solen väckte liv i oss frusna själar, vi köpte chailatte och satte oss på en bänk vid lake Taupo (som är den största sjön i Nya Zeeland) och läste våra böcker. Länge satt vi där och bara njöt. Vi vandrade vidare och köpte med oss lite mat som vi åt i parken bredvid vårt vandrarhem. På kvällen gick vi ner till baren och drack lite goda drinkar (goda var väl att överdriva, men är det två drinkar för $8 så får man passa på), sedan gick vi och la oss och taggade upp för ännu en lång bussresa!
Dagen idag har rullat på och det är redan kväll här. Vi chillar runt i våra mjukisbyxor och ska snart laga mat. Skön onsdagskväll med andra ord. Imorgon väntar tvättdag och en massa småfix, sedan åker vi till Australien på fredagsmorgonen!

Jag ångrar inte en sekund av tiden vi tillbringat här. Aldrig i mina vildaste drömmar hade jag trott att jag skulle få uppleva ett sådant underbart land som Nya Zeeland och jag är så lycklig över att vi åkte hit. Landet är det vackraste man kan tänka sig, och dess underbara natur slutar aldrig att förvåna. Vi har träffat så mycket fantastiska människor här och haft så sjukt roligt. Att åka runt i landet med Kiwi Experience var det bästa vi kunnat göra och jag rekommenderar dem starkt för er som tänkt åka hit. Resan hit har varit helt otrolig och kunde jag spola tillbaka tiden så skulle jag göra resan hit om och om igen. Jag kommer sakna vår Kiwi Experience-familj och allt vad det innebär. På fredag är det som sagt dags för mig och Emma att förflytta oss till nästa destination, vilket är Cairns i Australien. Vi är otroligt taggade, även om tiden går lite för fort. Att vi redan varit borta i snart 2 månader är galet. Men mycket har vi hunnit uppleva under den tiden! Jag är så otroligt lycklig över att vara levande (tack mamma & pappa för att ni hade en trevlig novemberkväll år 1992) och för att jag får uppleva allt det vi upplever. Jag är också glad att jag har en kompis som Emma, den bästa resekompisen man kan tänka sig, och den andra halvan av Team Sweden (namnet vi får av alla vi träffar). Tack Nya Zeeland för en helt underbar tid!

Även om man har det hur underbart som helst och verkligen lever livet, så lär man sig att uppskatta värdet av de små ljusglimtarna i vardagen därhemma: en mammakram, ett pep talk med pappa, filmkvällar med sin syster, pojkvännens trygga famn, fikastunder med mormor och galna dagar/kvällar med sina vänner. Jag längtar efter er, men tids nog så är jag hemma igen. Jag hoppas dock att tiden inte går alltför fort tills dess :)

Även ett stort grattis till min lillasyster som  fyller 17 år idag! Önskar jag kunde vara hos dig och ge dig en stor grattiskram! Nästa år fyller du 18, och då ska du få en födelsedag du sent kommer glömma, det lovar jag dig!

Lite bilder från de senaste dagarna i Nya Zeeland:
                         

En vecka har gått sedan jag senast bloggade och minnet börjar blekna. Tur att jag har Emma (som faktiskt skriver dagbok och därför minns allt vi gör) som påminner mig om vad vi gjort. Vi har hunnit förflytta oss många mil på en vecka och jag ska försöka få med som mycket som möjligt av våra senaste äventyr.
I fredags åkte vi till Milford Sound, som är klassat som ett av världens 8 underverk. Resan tog hela dagen, och vi hann se mycket vackert denna dag. På vägen dit gjorde vi flera stopp och tog många bilder. Alla japaner på vår buss (de var många) hade två kameror var och knäppte bilder på allt de såg, berg som småsten. Tyvärr var vädret ganska dåligt denna dag, molnen var många och dimman var tät. Vi kom fram till båtterminalen och gav oss ut på en två timmars båttur ut bland de vackra fjordarna som är Milford Sound. Tusentals vattenfall trängde sig fram bland den täta växtligheten, vilket endast händer när det regnar ute. Tydligen är de regniga dagarna de vackraste, men jag och Emma hade föredragit den klarblåa himlen så man hade fått se de vackra vyerna utan en massa tunga moln. Vi fick ändå se pingviner (5% chans att se dessa) och sälar (95% chans att se dem) på vår båttur, innan den 2 timmars långa båtturen var över och det var dags att hoppa på bussen tillbaka till Queenstown.
På kvällen gav vi oss ut med vårt härliga gäng, trots att vi alla var hur trötta som helst. Vi dansade oss igenom natten och kom i säng sent och dagen efter var vi som zoombies. Lördagen hade en hel del aktiviteter att erbjuda. Vi var ett gäng som tog gondol upp till den fantastiska utkiksplatsen över Queenstown. Vi köpte fika och njöt av utsikten och insåg att livet är bra fint ändå. Efter detta var det dags för oss att kriga oss fram med rodel genom galna banor i hög hastighet. Skratten var många (blåmärkena lyckligtvis inte lika många) och tiden flög förbi. Vi tog gondolen ner, gick till vårt rum och stylade våra tröjor inför kvällen. Ett full moon-party väntade och alla skulle ha likadana tröjor på sig, men stylingen av tröjorna var frivillig. Jag, Emma och Hannah klippte fransar på våra tröjor och med hjälp av vår rumskompis Jenny blev de riktigt snygga. Stylingen av tröjorna kunde göra att man vann fria drinkar för kvällen (vi var sena, missade hela tävlingen), men det stora priset för kvällen var en resa till Thailand, som gjordes genom en lottdragning (vi vann inte denna heller). Så kvällen i sig var inte allt för mycket att hurra över och jag och Emma gick och la oss relativit "tidigt" för en gångs skull (klockan 3). Dagen efter sov vi till klockan 14, konstigt nog inte utvilade ändå. Jag drog på mig den fetaste förkylningen man kan tänka sig (den sitter fortfarande i och vägrar att försvinna) och huvudaktiviteten för denna dag blev en promenad längs sjön och ytterligare en härlig hamburgare från Fergburger. På kvällen gick vi till vår resegrupps vandrarhem och kollade på film. Det blev en slö sista dag i Queenstown, vilket var välbehövligt då denna stad hade brutit ner oss alla. 
I måndags blev det tidig utcheckning och vi började vår resa till Christchurch. Bussresan var lång, men vi gjorde många stopp på vackra platser, då vi bland annat såg Mount Cook som är Nya Zeelands högsta berg. Detta landet och dess otroligt vackra landskap slutar aldrig att imponera. Foton gör inte naturen rättvisa, det är 100 gånger vackrare i verkligeheten. Minst. Vi anlände till Christchurch på eftermiddagen och himlen var grå. För några år sedan drabbades Christchurch av en kraftig jordbävning och många människor miste livet. Mellan 13000-14000 efterskalv har drabbat staden sedan dess och många människor har flyttat från staden. Folket som bor här  försöker hela tiden återbygga staden, men det kommer ta många år innan den får tillbaka sin forna glans.
Vi checkade in och gick sedan till köpcentret i staden som är byggt av containrar. Sjukt häftigt och det skadade inte att de hade gratis wifi här (som är superdyrt överallt i vanliga fall).  Jag, Emma och Andrew gick till Pak n' Save och bestämde oss för att inhandla mat tillsammans och göra en gemensam sista måltid. Stekt ris och kyckling blev en bra kvällsmat denna sista kvällen med gänget. Många stannade i Christchurch då de flög vidare härifrån till olika delar av världen. Jag, Emma och 3 till från vår grupp åkte vidare nästa morgon.
I tisdags lämnade vi Christchurch och åkte vidare mot kuststaden Kaikoura, som också var vårt sista stopp på sydön. Vi checkade in på "The Lazy Shag" (ja, hur tänkte de där?) och begav oss ut på en lång promenad för att komma till sälkolonin där många (ofta hundratals) sälar vilar bland klipporna, medan turister försöker komma så nära som möjligt för att ta bra kort. Vandringen var lång och vi var trötta, men det var allt värt det när vi fick se alla dessa vackra djur som samlat sig för att slöa vid klipporna. Sälar är otroligt vackra och mysiga djur, större än förväntat var de också. Man kunde komma riktigt nära dem och ta bra bilder.
På kvällen köpte jag, Emma, Sergio, Simon och Fiona kinamat och kollade på många olika filmer innan vi gick och la oss.
På onsdagen bar det av till Picton, därifrån tog vi båten tillbaka till nordön och Wellington. Färden var hemsk på grund av den starka vinden och många passagerare spydde hejvilt över båten (äckligt, men sant). Jag och Emma hade tur och blev inte sjösjuka utan kunde äta vårt godis och kolla på film utan problem, och sedan sova gott resten av färden. På kvällen anlände vi till Wellington och vädret var lika hemskt som sist, vindigt och kallt. Vår grupp (det som är kvar av den) gick och åt indisk mat och hade en trevlig kväll.
Idag vaknade vi utvilade efter många timmars sömn och dagen har varit lugn. Skypade med Jakob (som jag längtar efter dig!) och sedan tog vi en lång promenad i det underbara vädret. Klarblå himmel och strålande sol gjorde dagen mycket bra och vi begav oss till Te Papa Museum, Nya Zeelands nationalmuseum. Vi hade ett par intressanta timmar, men rastlösa som vi är så tillbringade vi bara 2,5 timmar på det 7 vånings höga museet. Istället gick vi till vandrarhemmet och käkade middag. Efter det har vi bara tagit en promenad och nu sitter vi i våra våningsängar och chillar. Imorgon ska vi vandra runt i Wellington och se lite fina vyer (om vädret tillåter), och i övermorgon åker vi vidare tillbaka till Taupo. Kan inte fatta att vi bara har 8 nätter kvar på Nya Zeeland. Tiden flyger verkligen förbi. Hoppas allt är bra med er därhemma! Här kommer bilder från den senaste veckans äventyr:
                         

Dags att blogga igen innan jag glömmer bort allt jag gjort de senaste dagarna!
Vår andra dag i Franz Josef tog jag och Emma sovmorgon, då de andra gav sig iväg på vandring på glaciärerna. Vi gav oss iväg på en promenad och såg de fantastiska glaciärerna på avstånd. Kan inte ens förklara med ord hur vackert Nya Zeeland är. På eftermiddagen gav vi oss iväg med ett gäng och spelade paintball, och vi hade sjukt roligt (även om Emmsen stukade foten). Banan var uppbyggd i den täta skogen, så det var verkligen en kanonbra bana. På kvällen hade de tävlingar i baren/resturangen. Jag var med i "hela havet stormar" (leken som alltid var höjdpunkten på alla barnkalas) och var den tredje kvar av 20. Tabbade mig tyvärr och åkte ut (vilket sög då första priset var en gratis Canyon Swing). Vi hade iallafall en trevlig kväll!
Dagen efter gick vi upp tidigt och hoppades också på att få komma iväg tidigt. Dock hade det varit jordbävning och de enda vägarna söderut hade varit avstängda pga stenras. Vi fick tyvärr vänta tills middagstid innan vi fick klartecken om vi kunde åka den vanliga vägen (30 mil) eller den superlånga omvägen (90 mil). Ni kan ju gissa vad det blev? Japp, 90 mil och 12 timmar i buss. Vi fördrev tiden med musik, sömn och snacks. Vi hade dock en magisk utsikt hela bussturen, då vi åkte genom bergskedjor täckta av snö. Jag, Linh, Robbert och Sergio spelade monopol på iPad och insåg att detta var ett sjukt bra tidsfördriv. De sista 6 timmarna flög förbi! Vi kom fram till Wanaka sent och gick direkt och la oss.
Dagen efter tog vi en härlig promenad ner till Lake Wanaka, och funderade över om man borde stanna mer än en natt på detta otroligt vackra ställe! Vi åkte dock vidare på eftermiddagen mot ett avNya Zeelands bästa turistmål, Queenstown. Först var vi dock på Puzzle World utanför Wanaka där vi gick genom illusionsrum och lurades av synvillor. Häftigt ställe, och hjärnan kommer till användning. Vi gick också igenom en jättelabyrint där målet var att komma upp i olika torn (mission impossible). Efter detta hade vi en trevlig bussresa till Queenstown!
På kvällen gick vi alla ut och åt tillsammans och vårt pub crawl startade! Vi gick till en massa olika barer och hade en mycket trevlig första kväll i Queenstown (som förövrigt är underbart vackert)! På vägen till vandrarhemmet stannade vi till vid Fergburger, som är världskänt. Jag förstår nu varför. Hamburgarna är de godate jag ätit och hade jag kunnat hade jag köpt en varje dag, då det finns så många olika sorters burgare. Suger dock lite att det kostar $3 extra för en glutenfri sådan. Dock värt det. Vi bor för övrigt på Base Queenstown och har en helt underbar utsikt över staden och bergkedjorna!
Igår var det dags för ännu en megaadrenalinkick! Dagen erbjöd bungyjump från 134 meters höjd rakt ner i en ravin! Detta var bra mycket läskigare än fallskärmshoppning! Hela vägen till The AJ Hackett Nevis Nungy var jag supernervös. När man sedan fick se plattformen som var monterad i luften mellan två berg och som endast hängde i vajrar så blev det ännu värre. Vi tog linbana ut till plattformen och Emma fick vara mitt mentala stöd och peppa mig! Vi var alla nervösa mycket nervösa och bad tysta böner. En efter en hoppade vi, och när man väl stod framme vid avsatsen fanns det inte mycket tid till att tveka! På min bungyjump-video (som förövrigt finns på facebook) ser jag dock oroväckande lugn och självsäker ut. Så var icke fallet! Jisses, det finns inget som slår känslan av att kasta sig rakt ut för ett stup då man är helt viktlös. Det var den sjukaste adrenalinkick jag någonsin varit med om! Ni som får möjligheten, TESTA! (förlåt mamma!) Det var det absolut värsta, men samtidigt det bästa, jag någonsin gjort. Efter mitt hopp var det dags för Emma att ge sig på "the world's biggest swing", The Nevis Swing. Man gungar sig 300 meter rakt ut över en stor ravin i hög hastighet! Emma valde även att göra sitt swing upp-och-ner, bak-och-fram-vänd. Såg otroligt häftigt ut! Så nu kan vi officiellt kalla oss "jumper" och "swinger" (komiskt nog). Efter detta firade vi med ännu en fergburger. På kvällen var vi utmattade och hade bestämt oss för att ta det lugnt men ändå ge oss ut och umgås med alla andra ut. "Lugnt" hände inte. Fria drinkar och shots från bartendern gjorde att kvällen kom igång ordentligt. Av någon anledning fortsätter jag hamna i konstiga tävlingar och denna gången var det dans på bardisken som gällde. Jag lyckades iallafall kamma hem första pris och vann en resa till Milford Sound (ett av världens 8 underverk), gondoltur till en utsiktsplats över bergen/staden och 3 luge rides (googla det)! Så idag har jag hämtat ut mitt pris och Emma har köpt sin biljett till Milford Sound, så imorgon blir det en heldag där! Jag är så taggad! För er som inte vet vad Milford Sound är, googla det! (Google äger)
Idag har varit en väldigt seg och slapp dag, men vi har iallafall tvättat alla våra kläder (jag älskar tvättmaskiner!).
Här kommer bilder från de senaste dagarnas äventyr: